Särskilt yttrande för en väl fungerande skolgång för barn och unga i samhällets vård

Av direktiven till utredningen framgår att utredningen ska analysera vad som krävs för att placerade barn och unga ska få en väl fungerande skolgång och föreslå de åtgärder eller författningsändringar som bedöms lämpliga. Utredningens betänkande visar att det finns stora brister i Sveriges arbete med att säkerställa placerade barn och ungas rätt till utbildning. Det finns emellertid undantag, exempelvis har flera kommuner i Sverige tagit initiativ till att arbeta enligt modellen Skolfam.

Vi anser att utredningen kommit fram till fel slutsatser och lämnar otillräckliga eller för oprecisa förslag relaterat till de problemområden som den arbetsmodellen adresserar och lämnar därför ett särskilt yttrande avseende följande rubriker i utredningens betänkande:

• 10.5.2 Obligatorisk kunskapsbedömning av barn och unga i samhällsvård,
• 10.5.3 Skyldighet för socialnämnden att underrätta rektor om behov av bedömning,
• 10.5.7 Överenskommelse med SKR för att testa och sprida arbetssätt för att förbättra barn och unga i samhällets vård.

Skolfam startade som ett projekt kring skolgången för familjehemsplacerade barn i socialförvaltningen tillsammans med skol- och fritidsförvaltningen i Helsingborg[1]. I början av 2000 talet såg den dåvarande enhetschefen för familjehemsvården Gunilla Nilsson, ett stort behov av att göra något åt de placerade barnens stöd för sin skolgång. Forskning under 1990-talet hade påvisat stora risker för familjehemsplacerade barn att få låga utbildningsresultat. Därmed startade ett forskarstött utvecklingsprojekt med stöd av kommunstyrelsen i Helsingborg utifrån grundidén att det är de vuxnas ansvar att se till att familjehemsplacerade barn ska ha en god hälsa och klara sin skolgång utifrån sina förutsättningar. Projektet följdes och utvärderades vetenskapligt av bland annat Bo Vinnerljung och Eva Tideman. Efter projekttiden beslutade Helsingborgs stad 2008 att Skolfam skulle permanentas. År 2011 publicerades den första utvärderingen i en vetenskapligt granskad artikel[2]. Den visade goda resultat för barnen som ingick i Skolfam, både kunskaps- och utvecklingsmässiga, redan efter de två första åren av insatsen.

Resultaten från Skolfam i Helsingborg spreds i olika forum och Skolfam spred sig till fler kommuner. Norrköpings kommun replikerade 2008-2011 projektet från Helsingborg med ”Skolfam 2”, som också beskrevs i vetenskaplig litteratur[3], med liknande positiva resultat som i Helsingborg. Från 2010 började Skolfam spridas till allt fler kommuner.

Den nationella samordningen av Skolfam, dess kvalitetsuppföljning samt utveckling leds och finansieras av Stiftelsen Allmänna Barnhuset sedan år 2013. Skolfam har prövats någon gång mellan åren 2005–2023 i 33 kommuner. Idag finns Skolfam som en permanent verksamhet i 20 kommuner med 42 team.

Regeringen har, precis som utredningen beskriver, understött samordningen och spridningen av Skolfam i Sverige med ett anslag under 2014, vilket resulterade i tio nya kommuner med 19 team under åren 2014–2016. Regeringens satsning då, gav definitivt resultat. Under 2013–2014 fick Skolfam också stöd via SKR:s projekt ”Psynk” för att skapa en digital grundutbildning vilket var avgörande för att kunna implementera Skolfam i de nya kommuner som anslöt under dessa år. Under 2016 fick Stiftelsen Allmänna Barnhuset medel för metodutveckling inriktat mot barns delaktighet, samt fortsatt samordning. År 2021 fick Stiftelsen Allmänna Barnhuset regeringsmedel för att sprida information till alla kommuner om Skolfam och andra metoder för att stärka samhällsvårdade barns skolresultat.

Skolfams samordning har, tillsammans med redan befintliga kommuner i Skolfams nätverk, vilat på Stiftelsen Allmänna Barnhusets ansvar. Tio kommuner har lagt ner Skolfam sedan 2017, medan sex nya kommuner har startat. De implementeringsproblem som utredaren nämner är inte relaterade till metoden eller resultaten. Snarare krass kommunalpolitisk prioritering.

Andel gymnasiebehöriga skolelever (313 år 2022) av de som genomgått och avslutat hela insatsen Skolfam (414 år 2022) är 76 %, jämfört med 55 % som var referensen för alla barn i familjehem enligt Socialstyrelsens Individ- och familjeomsorg – Lägesrapport 2016. Detta referensvärde har sjunkit ytterligare till 52 % i Socialstyrelsens rapport från 2023, Instabilitet bland barn och unga placerade i heldygnsvård enligt SoL och LVU. Vi menar att 76 % behöriga i Skolfam mot 55 eller 52 % utan Skolfam är ett statistiskt faktum. Därför menar vi att inriktningen på det utvecklingsarbete som föreslås, bör vara att fler barn ska få tillgång till Skolfam, oavsett vilken kommun de placerats av, snarare än fokus på nyutveckling av metodik utan vetenskapligt stöd.

Skolfam är en förebyggande och manualstödd arbetsmodell för familjehemsplacerade barn i grundskolan. Arbetet bygger på tvärprofessionell samverkan, förebyggande insatser och uppföljning där barns delaktighet står i centrum. Ett Skolfamteam består av psykolog, specialpedagog och ansvarig familjehemshandläggare samt barnhandläggare. De olika kompetenserna skapar en helhetsbild av barnet, dess styrkor och behov för att nå optimala resultat. Barnet sätts i fokus och arbetssättet är salutogent där Skolfamteamen följer en gemensam arbetsgång i fyra steg:

1. Barnets styrkor och behov kartläggs genom psykologiska och pedagogiska tester tillsammans med socialt och skolmässigt inriktade bakgrundsintervjuer och dokumenterad historik.
2. Resultaten analyseras.
3. Återkoppling av resultat till barn, familjehem och skola.
4. En Skolfamplan upprättas med en beskrivning av aktuell situation med konkreta mål och stödinsatser som barnet är i behov av för att nå sin potential.

Skolfamplanen följs upp regelbundet en till två gånger per termin, eller oftare vid behov. Efter två till tre år sker en andra kartläggning för att utvärdera kognitiv och kunskapsmässig utveckling.

Varje år sedan starten av Stiftelsen Allmänna Barnhusets samordning 2013, genomförs en resultat- och kvalitetsenkät till alla kommuner som ingår i nätverket. Resultaten från den enkäten analyseras ingående och ligger till grund för Skolfams årliga rapport, som alltid innehåller ett resultat av hur många barn som inkluderats i arbetet, hur många som avbryter insatsen i förtid och hur stor andel som slutar grundskolan med minst behörighet till gymnasiets nationella yrkesprogram. Resultat i form av kognitiv- och skolämnesmässig utveckling har också visat signifikant positiv utveckling i en sammanställning av 475 kartläggningar[4] av Skolfambarn mellan 2005 och 2018.

Mot bakgrund av att forskning[5] visar att familjehemsplacerade barn löper en större risk att få svaga skolresultat, en mer ogynnsam livsutveckling såsom missbruk, kriminalitet anser vi att samhället ska göra sitt yttersta att säkra en lyckad skolgång. Enligt barnkonventionens artikel 4 ska varje konventionsstat vidta alla lämpliga lagstiftningsåtgärder, administrativa åtgärder och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i denna konvention. I fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ska konventionsstaterna till fullo utnyttja sina tillgängliga resurser för att vidta sådana åtgärder. Utredningen går i motsatt riktning då den övervägt ett breddinförande av Skolfam, men ändå bedömer att Skolfam skulle vara en för omfattande insats som kräver stora resurser från såväl skola, socialtjänst och hälso- och sjukvård. Utredningen har haft i uppdrag att föreslå de åtgärder eller författningsändringar som bedöms lämpliga men vi anser att utredningen inte tillräckligt har föreslagit åtgärder eller författningsändringar för att möta direktiven till utredningen.

Det finns utmaningar att övervinna även för Skolfam, inte minst gällande otydlig lagstiftning och därmed möjlighet för kommuners och regioners organiserade samverkan att ta gemensamt ansvar för samhällsvårdade barn och ungas skolresultat och hälsa. Men resultaten visar tydligt att metodiken fungerar bra, den är vetenskapligt utvärderad, den är öppen, licensfri och transparent, med potential att förbättra utsikterna för barn i familjehem. Att avstå från att föreslå ett breddinförande är därför inget vi kan stå bakom. Tvärtom är det den lägst hängande frukten som har störst potential att förbättra skolförförutsättningarna för barn i familjehem, som finns att tillgå idag.

Vi anser att varje placerat barn ska ges likvärdiga möjligheter, oavsett placeringskommun, att nå sin potential i skolan med målsättningen att gå ut nionde klass med behörighet att söka till ett nationellt gymnasieprogram. I nedanstående förslag från utredningen redovisar vi vår syn på vad som brister i förslagen och vad som i stället borde genomföras.

10.5.2 Obligatorisk kunskapsbedömning av barn och unga i samhällsvård.

Utredningen föreslår att en bestämmelse införs i 3 kap. 12 § skollagen. Bestämmelsen reglerar att det ska göras en särskild kunskapsbedömning i samband med att vård av barn och unga under 21 år inleds med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, eller när vård inleds utanför det egna hemmet med stöd av socialtjänstlagen (2001:453). En sådan bedömning ska också göras för dessa barn och unga i samband med att skolplikten inträder och vid byte av skolenhet.

Bedömningen ska dokumenteras. Om det efter en sådan bedömning kan befaras att eleven inte kommer att uppfylla de kriterier för bedömning av kunskaper som gäller för den aktuella skolformen, ska det skyndsamt planeras sådant stöd som anges i 5 § eller göras en anmälan till rektorn enligt 7 §.

Det behöver inte göras någon särskild bedömning om förutsättningarna i 5 eller 7 § redan är uppfyllda. Det ska i så fall skyndsamt planeras sådant stöd som anges i 5 § eller göras en anmälan till rektorn enligt 7 §. Samråd med personal med specialpedagogisk kompetens ska ske vid den särskilda kunskapsbedömningen. Det ska framgå av 3 kap. 4 a § skollagen. Skolverket och SPSM bör ges i uppdrag av regeringen att ta fram allmänna råd och stödmaterial för en sådan bedömning.

Vi anser att utredningen gör ett principiellt felslut när den föreslår en kartläggning enbart utifrån en kunskapsbedömning, samt relaterat till en allmän norm för skolformen, i stället för att med beaktande av flera aspekter utgå från barnets egna behov och förutsättningar. Erfarenheter från 18 år med Skolfam har lärt oss att ett framgångsrikt förebyggande arbete utgår från barnets individuella kognitiva, sociala och pedagogiska förutsättningar för att med dessa som grund för en triangulering, bedöma barnets potential och vilket stöd som behövs att nå denna. Det är omöjligt att göra utan triangulering av fler perspektiv än det strikt kunskapsmässiga.

Vi anser att utredningen har förväxlat skolans förebyggande kompensatoriska uppdrag, med ansvaret för att ge stöd vid redan konstaterade farhågor om att inte nå betygskriterier i läroplanen. Enkelt uttryckt, en elev med potential för ett ”A” ska få stöd till betyget ”A”, redan innan behoven blir uppenbara i den dagliga undervisningen.

10.5.3 Skyldighet för socialnämnden att underrätta rektor om behov av bedömning

En bestämmelse om att socialnämnden ska, när vård utanför hemmet inleds eller när skolplikten träder in för barnet eller den unge, underrätta rektor om att ett barn ska erbjudas en bedömning enligt 3 kap. 12 k § skollagen. 11 kap. 3 b § SoL. Underrättelse till enskilda verksamheter får ske med hänsyn till bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Vi anser att detta förslag är för vagt, inte främst avseende författningsförslaget i 11 kap § 3b socialtjänstlagen att socialtjänsten ska underrätta rektor i samband med att ett barn som placeras ska få en bedömning av stödbehov, men formuleringen om det inte är obehövligt lämnar ett onödigt utrymme för godtycke, som riskerar att elever i samhällsvård går miste om sin rätt att få individuellt anpassat stöd för att nå sin lärandepotential. Rätten till en bedömning av förutsättningar ska vara konsekvent för alla barn i samhällsvård och vid behov återkommande.

Författningsförslaget i 3 kap §12k skollagen bedömer vi ha mer allvarliga brister och bör omformuleras i sin helhet. I utformandet av denna lagtext anser vi att följande utgångspunkter ska beaktas:

1. Bedömningen av elevens förutsättningar för goda skolresultat ska baseras på såväl kunskaper som kognitiva och psykosociala eller andra förutsättningar, i en samlad bedömning.
2. Bedömningen ska ha en preventiv ansats, där syftet är att i fortsatt undervisning kunna tillvarata elevens styrkor och förmågor och ge stöd att övervinna kunskapsluckor och försvårande omständigheter. Den ska inte relateras till en acceptabel lägstanivå enligt en allmän norm, utan i stället utgå från individens egna förutsättningar, oavsett nivå. Bedömningen ska komplettera de regler som redan existerar för alla elever som bedöms ha behov av anpassningar, särskilt stöd eller åtgärdsprogram för att nå läroplanens mål.
3. Bedömningen ska genomföras om den inte uppenbart är obehövlig på grund av att en bedömning nyligen har genomförts eller att skolgången kommer avlutas innan insatser hinner genomföras.

10.5.7 Överenskommelse med SKR för att testa och sprida arbetssätt för att förbättra barn och unga i samhällets vård.

Regeringen bör enligt utredningens förslag ingå en överenskommelse med SKR om ett utvecklingsarbete i kommunerna för att testa och sprida arbetssätt som leder till att förbättra barn och unga i samhällsvårds skolresultat.

Vi anser att det i första hand behöver prövas sätt att bygga vidare på det arbete som påvisat lovande eller validerat positiva resultat, men där implementering eller spridning har stött på problem av olika slag, som behöver analyseras och tydligt beskrivas. En överenskommelse med SKR kan säkerligen vara gynnsam för detta syfte, men ansvaret för att implementeringen ges rätt förutsättningar vilar ytterst på den lagstiftande församlingen. Det är genom att identifiera legala hinder för implementering av arbetssätt och i legal reglering som dessa arbetssätt med potential att förbättra samhällsvårdade barns skolresultat kan spridas. Efter mer än ett decenniums strävanden att sprida Skolfam, delar vi inte utredningens förhoppning om att alla kommuner och regioner av eget intresse skulle investera i något som går att välja bort. Barn i samhällsvård har tyvärr inte den prioritet i de flesta kommuner och regioner som skulle behövas, för att med självklarhet prioriteras upp i förhållande till annan viktig verksamhet.

En överenskommelse mellan regeringen, SKR och Stiftelsen Allmänna Barnhuset kan leda till gynnsamma resultat för att förbättra skolresultat för barn och unga i samhällets vård, men då främst inriktat mot att implementera den metodik som redan finns och har visat goda resultat till fler barn i samhällsvård, snarare än nyutveckling av metodik. Ett sådant samarbete som beskrivs ovan kan leda till att identifiera samverkans- och organisatoriska hinder, samt utveckla modeller för att kunna undanröja dessa på ett rationellt sätt som får fler kommuner och regioner att vilja samverka och ta långsiktigt ansvar för samhällsvårdade barns skolresultat och hälsa.

Vår förhoppning är att en mer uttalad och tydlig ambition från lagstiftaren rörande skolgång för barn och unga i samhällets vård utarbetas i den fortsatta beredningen av reformen.

Särskilt yttrande från Cecilia Sjölander, generalsekreterare, Stiftelsen Allmänna Barnhuset och Rikard Tordön, till utredningen förordnad expert.

Referenser

1. Skolfam Lägesrapport Helsingborg 2022
2. Tideman, E., Vinnerljung, B., Hintze, K., & Aldenius Isaksson, A. (2011). Improving Foster Children’s School Achievements: Promising Results from a Swedish Intensive Study. Adoption & Fostering, 35(1), 44-56. https://doi.org/10.1177/030857591103500106
3. Tordön, R., Vinnerljung, B., & Axelsson, U. (2014). Improving foster children’s school performance: a replication of the Helsingborg study [Article]. Adoption & Fostering, 38(1), 37-48. https://doi.org/10.1177/0308575913518003
4. Tordön, R., Bladh, M., Sydsjö, G., & Svedin, C. G. (2020). Improved Intelligence, Literacy and Mathematic Skills Following School-Based Intervention for Children in Foster Care. Front Psychol, 11, 718. https://doi.org/10.3389/fpsyg.2020.00718
5. Berlin, M., Vinnerljung, B., & Hjern, A. (2011). School performance in primary school and psychosocial problems in young adulthood among care leavers from long term foster care. Children and Youth Services Review, 33(12), 2489-2497. https://doi.org/10.1016/j.childyouth.2011.08.024