Två inkomna forskningsrapporter om kontaktpersoner respektive behandling inom familjehemsvård

Kontaktpersoner och kontaktfamiljer – ur barnens och andra involverades perspektiv

Syftet med studien var att börja skapa förståelse för insatsernas programteori, d.v.s. de grunder som ligger bakom socialtjänstens användande av insatserna kontaktpersoner/kontaktfamiljer och vilken plats barnens perspektiv har i denna. Fokus i studien var att förstå hur insatserna de uppfattas och beskrivs utifrån de olika berördas perspektiv, med fokus på barnens delaktighet. Dessa insatser förekommer i alla de nordiska länderna, men är sällan studerade av forskare. Forskarna i studien har tillsammans med finska forskare gjort en omfattande sökning efter forskning och endast funnit 16 vetenskapliga texter i ämnet.

I studien intervjuades en tonårsflicka som hade erfarenhet av både kontaktperson och kontaktfamilj. Även en förälder, en kontaktperson och en socialsekreterare till flickan intervjuades. Detta material användes i en gemensam analys med material från Finland och från en studie av socialsekreterares syn på insatsen kontaktperson.

Resultat

Analysen av hur insatsen uppfattas av barnen och andra involverade framkom att det är en insats som bidrar till välbefinnande i nuet, och att barnens intresse av vad de ska göra tillsammans med kontaktpersonerna/familjerna beaktas. Däremot kan det i sociala sammanhang vara svårt för barnen att förklara för andra vem kontaktpersonen/familjen är, trots att de beskriver sig känna tillhörighet till dem. Det framkommer inget om att insatserna har ett tydligt framåtsyftande motiv att förbättra något, de handlar snarare om att bevara och upprätthålla livskvalitet.

Effektstudier av insatserna kontaktperson och kontaktfamilj är sannolikt inte rimliga eftersom de inte syftar till förändring. Däremot behövs fortsatta studier av bland annat vem som får insatsen, vilka motiv som ligger bakom att den beviljas, vem som är kontaktperson och i vilka situationer och sammanhang insatsen förefaller fungera bäst. I nuläget är sådana studier svåra, då det saknas sammanställd statistik, både i enskilda kommuner och nationellt.

Slutrapporten är författad av Kerstin Svensson, professor i socialt arbete och föreståndare för forskarskolan för yrkesverksamma i socialtjänsten, Lunds universitet.

Ta del av slutrapporten i forskningsdatabasen

Effekter av mentaliseringsbaserad behandling i familjehemsvård

Syftet med behandlingsstudien har varit att beskriva och undersöka effekter av behandling i förstärkt familjehemsvård i en relations- och mentaliseringsorienterad modell. Modellen som studerats är Treatment By Foster care (TBF). Data från 34 dyader av placerade barn/ungdomar och deras behandlingsförälder har insamlats genom filmer, intervjuer och skattningsinstrument. Dyaderna har följts under ett års tid då data samlats in vid tre tillfällen.

Resultat

• Både placerade barn, ungdomar och deras behandlingsföräldrar arbetar med att definiera sin relation och relaterar till begrepp såsom ”riktig familj”. En tematisk analys av intervjudata visade på likheter med hur relationer beskrivs inom traditionell familjehemsvård. Tidsaspekten framstod som central. Detta pekar mot den stora osäkerhet och otrygghet som placerade barn och unga lever i även inom förstärkt familjehemsvård, och mot hur osäkra premisserna är för behandlingsfamiljerna.
• Resultaten visar att behandlingsföräldrarna på gruppnivå skattades som emotionellt tillgängliga i kontakten, medan barnen som grupp visade komplicerade samspelsmönster. De barn som hade störst samspelssvårigheter hade också signifikant fler tidigare placeringar bakom sig än de som hade bäst samspelsfärdigheter. Paradoxalt nog rapporterade de barn som skattades vara mest emotionellt tillgängliga mer emotionella och sociala svårigheter än de med minst emotionell tillgänglighet.
• En kvalitativ analys av samspelssekvenser genererade sex olika strategier för hantering av missförstånd och konflikt. En slutsats är att hanteringen snarare konstrueras inom relationen än gentemot en lösning av själva missförståndet. Man måste alltså inte alltid bli överens, konflikten kan hanteras ändå. Att tillåta detta utrymme inom relationen kan bidra till möjligheter för nyinlärning av relationellt samspel, något som för många familjehemsplacerade barn kan vara avgörande för utvecklingen.
• Vi fann att Instrumentet Emotional Availabity Scales (EAS) är ett användbart instrument för att bedöma emotionell tillgänglighet och eventuellt anknytning även för äldre ungdomar i åldrarna 14 – 18 år. Manualen behöver dock anpassas till viss del, med hänsyn till äldre ungdomars större autonomi.

Slutrapporten är författad av Anna-Karin Åkerman, fil dr. Institutionen för Beteendevetenskap och Lärande vid Linköpings universitet, och Fredrik Falkenström, professor, Institutionen för psykologi vid Linnéuniversitetet.

Ta del av slutrapporten i forskningsdatabasen