Skolfam är en arbetsmodell där socialtjänst, skola och familjehem samverkar med fokus på att stärka skolresultat för barn i familjehem. Metoden som har funnits sedan 2005 är väl beprövad och bygger på en manualstödd arbetsgång där psykolog, specialpedagog, barnets socialsekreterare och familjehemssekreterare bildar ett team. Tillsammans kartlägger teamet förutsättningar för barnets skolprestation och följer upp barnets utveckling i skolan till slutet av grundskolan.

”Genom Skolfam har vi fått en till medspelare kring barnen”

– Rektor åk 6–9

Forskning visar att för de barn i familjehem som går ut årskurs nio med behörighet till gymnasiet halveras riskerna för problem med psykisk ohälsa, droger, kriminalitet och bidragsberoende. Skolfam är en investering i våra barns framtid som ger återbetalning i såväl ökad livskvalitet som minskade behov av socioekonomiskt samhällsstöd.

Skolfamarbetet drivs i samverkan mellan skol- och socialförvaltningarna. Det nationella samarbetet kring Skolfam drivs med stöd av Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Skolfam startade som ett projekt i Helsingborgs stad år 2005. Idag är arbetsmodellen spridd över hela landet.

Modellen kan brytas ner i fyra steg:

1. Kartläggning
   Skolfamteamet, det vill säga barnets och familjehemmets socialsekreterare, en psykolog och en specialpedagog, gör tillsammans en individuell kartläggning av barnets förutsättningar för skolresultat. Teamet kartlägger styrkor och eventuella kunskapsluckor i läs- och skrivfärdigheter och matte, samt bedömer intellektuell begåvning, känslomässig status samt färdigheter i vardaglig beteendeanpassning.
2. Planering
   Kartläggningen ligger till grund för den plan som gemensamt utformas av skolpersonalen, familjehemmet och Skolfamteamet. Planen beskriver insatser för att täppa igen kunskapsluckor, optimal utmaning i skolarbetet och att barnet når så höga kunskapsmål som förutsättningarna tillåter.
3. Uppföljning
   Under arbetets gång följs utvecklingen i skolan noga och de insatser som behövs sätts in. Det kan vara allt från grundläggande specialpedagogiskt stöd till att erbjuda uppgifter på en högre nivå än årskursens läroplan föreskriver.
4. Utvärdering
   Efter två till tre år upprepas kartläggningen. Samma normerade bedömningsinstrument används. Det leder till att den individuella utvecklingen blir möjlig att utvärdera. Därefter fortsätter teamet att följa upp barnens skolgång fram till grundskolans slut.

Efter varje läsår gör alla Skolfams anslutna kommuner en intern kvalitets- och resultatutvärdering.

Manual och ramverk

Det finns styrdokument som beskriver vad Skolfam är och hur arbetet går till.

Gå till styrdokument!

Studier och projekt kring Skolfam

En effektutvärdering med matchad kontrollgrupp genomfördes av Centrum för psykiatriforskning och publicerades i december 2016. Ladda ner Effektutvärdering av arbetsmodellen Skolfam (2016)

Under 2016 genomfördes projektet Barns Delaktighet med stöd av regeringsmedel.
Ladda ner Slutrapport delaktighetsprojektet

I Storbritannien, där en stor del av den tidiga forskningen inom området har bedrivits, var hälften av alla placerade ungdomar arbetslösa ett år efter att de lämnat socialtjänstvården. Mer än en tredjedel av hemlösa unga, liksom 23 procent av vuxna i fängelse hade en bakgrund inom familjehemsvården.

Svenska studier visar att barn som växer upp i familjehem löper kraftigt förhöjda risker för en låg utbildningsnivå, att drabbas av allvarlig psykisk ohälsa, tonårsföräldraskap, suicid och suicidförsök, missbruk, kriminalitet, samt långvarigt försörjningsproblem

Vilka faktorer påverkar?

Den brittiska forskaren Sonia Jackson presenterar fem möjliga faktorer som kan förklara skolmisslyckande för barn i familjehem:

1. Erfarenheter och upplevelser före placeringen
   Majoriteten av barn i långvarig vård kommer från kraftigt socialt missgynnade familjer, där energin har gått till att helt enkelt hålla sig flytande. Redan långt före skolstarten har barnen lärt sig att lärande inte uppmuntras, att vuxna är inkonsekventa och ohjälpsamma och att det är säkrare att inte visa sina behov eller be om hjälp.
2. Låg självkänsla
   Barn som har blivit omhändertagna har lärt sig att det inte går att lita på vuxna. Försök att göra bra ifrån sig och göra vuxna nöjda är dömda att misslyckas. Den enda strategin blir att inte försöka för att undvika risken att avslöja okunskap, eller att få uppmärksamhet genom störande beteende. Misslyckandena i skolan bidrar till barnens dåliga självbild och förstärker deras bild av att det är hopplöst att försöka lära sig eller prestera något – känslor som ofta yttrar sig som tristess, rastlöshet och passivitet. Mycket tyder på att dessa barn underskattar sin egen förmåga.
3. Avbrott i skolgången
   Det finns bevis för att en skolgång med många avbrott och skolbyten bidrar till låga skolprestationer. Bytena leder till kunskapsluckor och dessa får ofta en kumulativ effekt. Omplaceringar av barn i samhällsvård görs ofta utan hänsyn till de utbildningsmässiga konsekvenser.
4. Bristande kontinuitet
   Många barn och ungdomar som har varit placerade uttrycker en känsla av att ingen bryr sig om dem. Även om enskilda socialsekreterare eller familjehemsföräldrar bryr sig, upplever barnen att ingen kommer att engagera sig i dem som individer under hela livet. Många barn i familjehem har ingen som följer dem konsekvent under skolgången, och många kommer att uppleva flera byten av socialsekreterare, familj och hela det nära sociala nätverket.
5. Låga förväntningar
   Lärare förväntar sig inte att placerade barn ska vara ambitiösa eller begåvade. Inte sällan är skolan mer benägen att ha överseende med låga resultat än att ge eleverna extra stöd. Från andra studier av utsatta grupper vet vi att effekten av låg lärarförväntan på goda skolresultat är förödande.

Utbildning en skyddsfaktor

Riskfaktorer kan kompenseras av en rad skyddande faktorer. Den mest kraftfulla är utbildning. Att säkerställa att varje placerat barn får en god skolgång utifrån sina individuella förutsättningar för lärande är en kraftfull åtgärd för att bryta negativa mönster. Skola och utbildning som vägen ut ur utsatthet är ett återkommande resultat i forskning om utsatta barns långsiktiga utveckling. Skolprestationen är också, till skillnad från många andra omständigheter, en faktor som går att påverka.