Bakom Uppströms står nio organisationer (Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Friends, Bris, Reach för change, Child10, RISE, Länsstyrelsen, Örebro universitet och Linköpings universitet) som har gått samman för att identifiera vad som krävs för att skapa ett heltäckande främjande och förebyggande system som säkerställer god och jämlik hälsa för barn, och ett välfungerande och attraktivt samhälle för dem att växa upp i. Att gå uppströms innebär att förebygga stora samhällsutmaningar innan de uppstår.  Vi bygger vårt arbete på barnkonventionen, forskningsbaserade strategier och samarbete med nyckelintressenter. Vårt mål är att etablera ett programkontor som betonar främjande och förebyggande insatser för barn, vilket i slutändan skapar ett hälsosamt, jämlikt och välmående samhälle för alla.

Klassiska exempel på ett sådant arbete var när Sverige fick bukt med den stora barnadödligheten i hemmet eller till följd av drunkning eller trafikolyckor. En stor samverkan mellan näringslivet (Volvo, Folksam), civilsamhället och det offentliga Sverige, gav oss innovativa lösningar såsom simskolor, flytvästar, säkerhetsbälten med mera som gjorde att barnadödligheten minskade mest i världen under en 30 årsperiod. Det behövs ett liknande “mindshift” idag, ett förändrat perspektiv för att möta de samhällsutmaningar vi står inför. Sverige halkar efter i mätningar gällande psykisk ohälsa. Vi måste tänka om och tänka nytt – med ett långsiktigt och holistiskt perspektiv.

Barnkonventionen ratificerades för 33 år sedan och har varit lag i Sverige sedan januari 2020. Trots det får inte alla barn i Sverige sina rättigheter tillgodosedda och många barn lever i utsatthet. Vi är medvetna om att samhällsutmaningarna är komplexa men vi står i ett läge som kräver omedelbart agerande.

För att åstadkomma reell förändring krävs att vi samverkar på nya sätt, med tvärgående (cross-cutting) sektorsövergripande samordning mellan de olika system ett barn interagerar med under sitt livslopp – såsom hem, skola, fritidsverksamheter, bostadsområdet och nätet.

Många av dagens främjande och förebyggande insatser är fragmenterade mellan olika problemområden och inte designade utifrån barnets bästa och utifrån barnets perspektiv. Effekterna av främjande och förebyggande program är många gånger små.

Det behövs ökad kunskap om vilka insatser som fungerar, för vem och under vilka villkor – i stället för att utgå från föreställningar om att insatser fungerar på ett likvärdigt sätt trots att föremålen för insatserna och kontexterna varierar. Därtill behövs en ny systematik – från insatser som idag riktas till en målgrupp utifrån en fråga med ett perspektiv – till ett system som ser helheten – med ökad kapacitet att skapa långsiktig effekt.

Kärnan i Agenda 2030 handlar om systemtransformation där alla samhällsutmaningar hör ihop. Det ökade fokuset på reaktiva och bestraffande insatser för att hantera problem i skolan, i utsatta bostadsområden etcetera behöver balanseras med innovation avseende hälsofrämjande och våldsförebyggande arbete. Samtidigt pågår en förflyttning avseende barns rättigheter, skräddarsydda insatser och sammanlänkning av olika relaterade problemområden.

Om vi lyckas linjera ett innovationsprogram med en rörelse uppströms, som bygger på barns styrkor och färdigheter, motståndskraft och inflytande, är möjligheterna till mervärde, skalbarhet och internationell kraftsamling mycket stora.