När barn och unga är anhöriga känner de ofta en stor oro och ensamhet. Det finns även barn som inte får tillräcklig omsorg och som tar ett orimligt stort ansvar i sin familj. Den 8-10 april kommer världens största barnrättskonferens, Barnrättsdagarna, att särskilt uppmärksamma frågan om barns rättigheter när de är anhöriga.
Stiftelsen Allmänna Barnhuset arrangerar konferensen som årligen lockar över 1000 deltagare.
– I dagsläget är det allt för många barn i Sverige som är anhöriga som inte får den hjälp de har rätt till. Barnrättskommittén är tydliga i sina rekommendationer till Sverige att utbudet av stöd och hjälp inte ska bero på var i landet man bor. Så ser det inte ut idag, säger Cecilia Sjölander, generalsekreterare för Stiftelsen Allmänna Barnhuset.
Anhörigskap kan handla om olika saker, som psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning, allvarlig fysisk sjukdom eller skada, dödsfall, missbruk, kriminalitet eller ekonomisk utsatthet. Varje barn som finns vid sidan om sin förälder, sitt syskon eller någon nära omsorgsperson har rätt att få stöd utifrån sina egna behov som anhörig och åldersanpassad information.
– Det finns registerstudier som visar att barn som växer upp i en familj där en förälder har ett missbruk, eller allvarlig psykisk eller fysisk ohälsa, löper betydligt större risk för eget missbruk, eller fysisk eller psykisk ohälsa i jämförelse med barn som inte är anhöriga. Det samma gäller för barn som har förlorat en förälder genom olycka, självmord eller våld, säger Cecilia Sjölander.
Barn som är anhöriga till en förälder som har ett missbruk eller en psykisk sjukdom löper också betydligt större risk för att själva utsättas för våld. Enligt Stiftelsen Allmänna Barnhusets kartläggning Våld mot barn 2022 var nästan hälften av eleverna, 47,3 procent, som levt med minst en vuxen med missbruksproblem, psykisk sjukdom och/eller kriminalitet multiutsatta, det vill säga utsatta för tre eller fler former av våld i jämförelse med 8,3 procent bland de elever som levt med vuxna som inte haft dessa problem.
– Det finns mycket att göra på det här området. Samhället i stort behöver höja kunskapsnivån och de som i sin profession möter familjer med allvarliga svårigheter behöver samverka, länka vidare och följa barn och föräldrar till rätt instans, både inom och mellan regioner och kommuner samt i förhållande till civilsamhällesorganisationer. Vi vuxna har ett ansvar att se till att barnet får stöd och information om sitt anhörigskap, men fortfarande är det många barn som inte uppmärksammas. Ofta för att det saknas resurser och tid, men också för att personal inte vet hur de ska gå till väga, avslutar Cecilia Sjölander.