Forskningsrapport om barns delaktighet vid kontakt med socialtjänstens öppenvård

Syftet med studien var att analysera hur personal inom socialtjänstens öppenvård hanterar serviceinsatsers villkor och gränser i möten med barn och deras familjer. Genom en tvärvetenskaplig ansats analyseras de resonemang och argument som ligger bakom hur personalen förstår, bedömer och hanterar möjligheten att med serviceinsatser tillgodose barn och deras familjers behov och önskemål, särskilt med fokus på barns möjlighet att ge sin bild av problemet.

Resultaten visar på en variation beträffande hur omfattande serviceinsatser får vara och vad de kan innehålla. Att serviceinsatser ej dokumenteras eller följs upp beskrivs av deltagarna som såväl något positivt (tillgänglighet) som negativt (mindre kontroll). Barn positioneras som sårbara och därmed i behov av skydd vilket tar sig uttryck genom att serviceinsatser primärt tycks utgå ifrån att föräldrar ska stödjas. Samtidigt framträder i studien en kritik mot att enkom luta sig mot föräldrars beskrivning av vad som är ett problem (och som ska lösas med serviceinsatser). Trots detta kvarstår bilden av att det är vuxna som anser sig veta vad som är bäst för barn.