Familjehemsföräldrars kontakt med unga efter att vården avslutats

Syfte och metod

Övergången från samhällsvård till vuxenliv kan vara problematisk för unga, som skall ta steget ut till ett självständigt liv. Tillgången till stöd och hjälp från socialtjänsten brister. För att utveckla stödet till barn som varit placerade behövs mer kunskap om hur relationer fungerar och hur eventuellt stöd från tidigare familjehem ser ut.

I studien har 27 familjehem från Sverige och Norge ingått. Intervjuer med familjehem har skett fysiskt eller digitalt.

Resultat

Resultaten visar att majoriteten av familjehemsföräldrarna hade stöttat de unga efter vården, främst med praktiska frågor som bostad, ekonomi etc.

Flera familjehem ansåg att den unge bör stanna i familjehemmet något längre än till 18-års ålder. Familjehemsföräldrarna uttrycker, i likhet med tidigare studier, en vilja att bibehålla kontakten men en osäkerhet kring om det kommer att gå.

En stor del av barnen hade olika diagnoser och psykisk ohälsa och många hade svårt med goda sociala relationer. Övergången till vuxenlivet var svårare och behovet av stöd betydligt större för unga med psykisk ohälsa. Familjehemmet uttryckte även särskilda svårigheter vad gäller att upprätthålla kontakten och relationen med unga, då det fanns psykisk ohälsa med i bilden.

Stödet från socialtjänsten upplevdes olika och information framkom om att socialtjänsten inte tar hänsyn till individens eventuella hinder/svårighet i övergången till vuxenliv, exempelvis psykisk ohälsa.

Länkar

Slutrapport för projektet Familjehemsföräldrars kontakt med unga efter att vården avslutats, Ingrid Höjer & Inger Oterholm (pdf)

Stiftelsen Allmänna Barnhusets forskningsdatabas (länk)