Remissvar: Barnets bästa vid fortsatt vård enligt LVU
Stiftelsen Allmänna Barnhuset har idag lämnat in synpunkter på promemorian Barnets bästa vid fortsatt vård enligt LVU.
Stiftelsen Allmänna Barnhuset ser behovet av en samlad barnlag
Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser att utredarens förslag bidrar till möjligheten att förbättra hänsyn till barnets bästa när vård enligt LVU fortsätter.
Vi beklagar att utredningen givits ett avgränsat uppdrag, med fokus enbart på LVU. Behovet av en mer genomgripande analys av hur samhällsvårdade barns rättigheter tillgodoses eller begränsas i fler relevanta lagar påpekas i utredningens promemoria och delas av oss. Vi efterfrågar möjligheten att reglera barns rättigheter i en särskild barn- eller barnskyddslag på ett ändamålsenligt, sammanhållet och för allmänheten lätt begripligt sätt. Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill särskilt uppmärksamma utmaningen att tillgodose vårdbehoven för unga efter myndighetsåldern. Utredarens uppdrag och förslag sträcker sig fram till myndighetsålder, men vi ser behovet av att tydligare lagreglera vård och omsorg under de första åren som vuxen, i likhet med lagstiftningen hos våra nordiska grannländer. Vår förhoppning är att utredningen Barn och unga i samhällets vård (S 2021:06) kan lämna förslag som tillgodoser detta behov.
Förslaget är dock ett välkommet steg vidare i hur lagen kan utformas för att tillgodose barnets bästa i specifikt omständigheten samhällsvård under tvång när ursprungliga rekvisit för omhändertagande upphör.
Stiftelsen Allmänna Barnhuset välkomnar utredarens förslag
Stiftelsen Allmänna Barnhuset har följt försöken att lämna lagförslag om att kunna tillgodose barnets bästa vid avslut av samhällsvård i flera utredningar. Ingen har hittills lyckats formulera ett förslag om hur detta kan göras som har antagits som lag. Farhågan att bryta mot Europakonventionen, rättssäkerhet eller återföreningsprincipen har tyvärr stoppat de många gånger välbehövliga förslagen.
I denna utredning vägs för första gången återföreningsprincipen som vägledande princip mot Europadomstolens synsätt på Europakonventionens artikel 8 utifrån begreppet familj som de facto familj. Det öppnar en möjlighet att kunna beakta barnets egen rättighet till skydd för privat- och familjeliv när familjehemmet har blivit barnets de facto familj. Detta kan i sin tur få implikationer i bedömningar om vårdens avslut eller fortsättning, om vårdnadsöverflyttning och även adoption. Vi ser det som ett potentiellt framkomligt sätt att bättre kunna tillgodose barnets bästa i kommande lagstiftning.
Stiftelsen Allmänna Barnhusets kommentar om vårdnadsöverflytt
Frågan om vårdnadsöverflytt var såvitt vi förstår inte ett primärt uppdrag för utredaren, men av naturliga skäl berörs den frågan när bedömningar om fortsatt vård ska göras och när lagförslag som reglerar denna process utformas. Följaktligen skriver utredaren om detta i promemorian och därför kommenterar vi även detta.
Vår bedömning är att det är rimligt att juridiskt kunna matcha den utvecklingspsykologiska transfereringen när barnet definierar sin familj som det familjehem där det bor, snarare än dess ursprung innan vården påbörjades. För vissa barn i samhällsvård, ofta de väldigt unga barnen, sker detta ganska snart efter att barnet rotat sig i sitt familjehem. Andra barn i familjehemsvården kommer aldrig till den punkt där familjehemmet blir barnets reella familj. Därför behöver, enligt vår bedömning, lagen utformas för individuella bedömningar baserade på flera olika grunder, i stället för fastlagda generella tidsramar i fråga om tidpunkter för bedömning av vårdnadsöverflyttning.
I Socialstyrelsens uppföljning 2006, var farhågan att mista stöd ett vanligt skäl till att familjehemsföräldrar tvekar till att medverka till vårdnadsöverflyttning. Stiftelsen Allmänna Barnhuset känner mycket väl till detta dilemma från det senaste decenniets arbete i nätverket för Skolfam, där många av våra anslutna kommuner berättar om familjehem som avböjer vårdnadsöverflytt eftersom det samtidigt skulle innebära att stödet från Skolfam avslutas i de flesta kommuner. Förslag om möjligheter att ge fortsatt stöd efter vårdnadsöverflyttning ser vi som angelägna, men har dessvärre inte ingått i utredarens uppdrag att lämna.
Stiftelsen Allmänna Barnhuset delar utredarens ifrågasättande av lämpligheten i att en socialnämnd överväger vårdnadsöverflyttning efter två år. Vi menar att det inte primärt är just tiden två eller tre år som är kärnan i dilemmat, utan snarare den instrumentella synen på en bestämd tid som skulle passa flertalet och normeras i lag. För vissa barn i samhällsvård, i synnerhet de som omhändertas i mycket låg ålder, kan två år vara en rimlig, eller rentav lång period för att få underlag till ett beslut om den mer långsiktiga inriktningen av vården. För andra kan tre år vara en otillräcklig period.
Vårt förslag är i stället att i lag reglera bedömningsprocessen, så att det i den initiala vårdplanen vid omhändertagandet anges när en permanensbedömning ska göras. Denna permanensbedömning ska mynna ut i antingen inriktningen återförening med barnets vårdnadshavare, eller fortsatt stöd till barnets de facto familj och eventuellt vårdandsöverflytt eller adoption. Permanensbedömningen ska prövas och fastställas i domstol.
Föredragande i ärendet har varit Rikard Tordön.