Stiftelsen Allmänna Barnhuset har lämnat in ett remissvar till Justitiedepartementet angående betänkandet En översyn av den straffrättsliga regleringen om preskription (SOU 2021:90). Stiftelsen kommenterar enbart de av utredningens förslag som avser brott mot barn.
Sammanfattning
Stiftelsen Allmänna Barnhuset välkomnar att reglerna för preskription av brott mot barn ses över.
Frågan om preskriptionstider för brott mot barn kräver en avvägning mellan flera rättsliga principer. Allmänprevention, rättssäkerhet och effektivitet ska balanseras mot ett brottsofferperspektiv och barnets rättigheter och särskilda ställning. Utredaren analyserar behovet av avsteg vid vissa brott mot barn från de normala principerna för preskriptionstid: att preskriptionstiden bör relateras till straffvärdet, räknas från den dag brottet begicks samt vara förutsägbar. Analysen lägger mest tyngd på frågan om förändrade preskriptionsregler skulle öka möjligheten att lagföra de brott som idag anmäls eller ej. Vi anser att barns särskilda ställning som brottsoffer och preskriptionstidens eventuella effekter på anmälningsbenägenhet borde ha getts en större tyngd.
Brottsofferperspektivet har lyfts fram starkare de senaste årtiondena, både vad gäller straffvärde och preskriptionstid. Våldtäkt och grov våldtäkt mot barn är helt undantagna från preskription. Detsamma gäller grov våldtäkt och våldtäkt som inte är mindre grov samt könsstympning av kvinnor som inte är mindre grovt mot personer som inte fyllt 18 år.
För andra brott gäller att preskriptionstiden börjar räknas från 18-årsdagen. Det gäller våldtäkt och grov våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp och grovt sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande och grovt utnyttjande av barn för sexuell posering, utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, eller försök till sådana brott. Det samma gäller för grovt och inte ringa barnpornografibrott om brottet avser skildring av barn i pornografisk bild. Därutöver har sexuellt ofredande en förlängd preskriptionstid om det utförs mot någon som inte fyllt 18 år.
Dessa undantag från normalprinciperna för preskription för vissa brott mot barn har i huvudsak motiverats utifrån kränkningens allvarlighetsgrad och risken att brotten inte upptäcks förrän barnet blivit äldre. Vi anser att det är dags att lägga ett tydligare barnrättsperspektiv på frågan om preskriptionstid för brott mot barn.
Stiftelsen Allmänna Barnhuset föreslår
Stiftelsen Allmänna Barnhuset föreslår att preskriptionstiden för alla brott mot barn börjar räknas från 18-årsdagen.
Barn har en särskild ställning när det gäller möjlighet att agera självständigt för att hävda sin rätt som brottsoffer. Barn är beroende av sina vårdnadshavare juridiskt, ofta även känslomässigt och praktiskt. Barnets beroendeställning till vårdnadshavare och andra närstående vuxna kan ha stor inverkan på barnets vilja och möjlighet att avslöja de brott barnet utsatts för, även i de fall förövaren inte är närstående. Barnet berövas då chansen att självständigt ta ställning till anmälan av de brott det utsatts för. För många barn är sådan självständighet inte möjlig förrän i vuxen ålder. De barn som har oturen att växa upp i beroendeställning till personer som begår brott mot dem eller som motarbetar anmälan av andras brott mot dem ska ha samma rätt till att få tid på sig att efterhand anmäla brottet som andra brottsoffer. Den tiden bör börja räknas från den dag barnet fyllt 18 år och själv är myndig.
Endast en mindre del av de brott som begås mot barn anmäls. Våldsutsatta barn berättar ofta för någon, vanligast för en jämnårig eller en närstående, men avslöjandet når i de flesta fall inte någon myndighet.[1] De kan finnas flera orsaker till det, till exempel barnets omognad och brist på information och erfarenhet, missförstånd, eller desinformation och negativ påverkan från närstående eller andra vuxna barnet är beroende av. Det är inte orimligt att anta att en allmän princip om 18-årsdagen som startpunkt för beräkningen av preskriptionstid för alla brott mot barn skulle ha en positiv effekt på anmälningsbenägenheten.
[1] Jernbro, C., Janson, S. (2017) Våld mot barn 2016. En nationell kartläggning. Stiftelsen Allmänna Barnhuset.
Svedin, C.G., Landberg, Å., Jansson, L. (2021) Unga, sex och internet efter #metoo. Om ungdomars sexualitet och utsatthet för sexuella övergrepp och sexuell exploatering i Sverige 2020/2021. Stiftelsen Allmänna Barnhuset.
Ärendet har handlagts av Bengt Söderström.