Remissvar: Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott (Ju2022/00245)
Stiftelsen Allmänna Barnhuset har lämnat in ett remissvar till Justitiedepartementet angående utredningen Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott (Ju2022/00245).
Stiftelsen Allmänna Barnhusets generella synpunkter på utredningen
Stiftelsen Allmänna Barnhuset instämmer i flera av utredningens bedömningar. Vi välkomnar ambitionen att öka socialtjänstens möjlighet att få ett bättre underlag för sina insatser för barn som begått grova brott, genom ökad användning av polisutredning enligt LUL 31 §. Utredningen konstaterar att det kräver en avvägning mot de skadliga effekter som en brottsutredning och eventuell bevistalan mot ett barn kan ha.
Utredningens hearing med kommuner visar att det inte är kommunerna som efterfrågar fler möjligheter att polisiärt utreda brott som begås av barn. De stora kommunerna säger sig redan använda den möjligheten, medan de mindre kommunerna rapporterar att de underutnyttjar den möjligheten på grund av bristande kunskap. Vår erfarenhet är att personalbrist och brist på ansvar för kunskapspåfyllnad och samverkan kring våld medför att insatser för kunskapsspridning är kortlivade när det inte finns särskilda strukturer för att upprätthålla dem.
Den rättsliga utredningen och stöd och behandlingsinsatser från myndigheter och civilsamhälle är kommunicerande kärl. En satsning på att fler brott som begås av barn under 15 år ska utredas av polis måste därför samordnas med en satsning på ett utbyggt och välfungerande system för insatser för det barn som misstänkts och utreds. Vi ser att samhällets arbete för att ”rädda barn från kriminellas utnyttjande av dem” och för att ”förebygga eller vända en kriminell bana” ofta inte fungerar. Utan ett väl fungerande sådant system riskerar en ökning av antalet brottsutredningar av barn under 15 år att få motsatt effekt. Vi har tidigare föreslagit att en aktör ges uppdrag och mandat att samordna arbetet kring våld mot barn,[1] vilket även bör gälla arbetet för att förebygga att barn begår brott.
Utredningen ger förslag som syftar till att öka antalet åklagarinitierade utredningar av brott begångna av barn under 15 år. Det verkar motiverat, men vi vill påtala risken att förvärra läget för barnen i fråga om det inte samtidigt finns ett fungerande samarbete med kommunen och om det saknas insatser och kunskap för att stötta barnet och förhindra en negativ utveckling.
När det gäller de allra grövsta brotten gör åklagaren en grundligare utredning som prövas i domstol genom bevistalan. Vi välkomnar förslaget att en sådan bevistalan ska kunna överklagas och prövas på samma sätt som brottsutredningar. Vi efterlyser dock förslag på hur domstolen i dessa fall kan anpassas för att säkra barnets rätt att få sin sak prövad och för att inte öka risken för fortsatt brottslighet. En vanlig domstol är inte tillräckligt barnanpassad bara för att man tar fler pauser när barnet är med.
När det gäller frågan om samverkan instämmer vi med utredningen i att frågan om sekretess mellan inblandade myndigheter behöver utredas vidare. Framför allt saknas underlag om hur samverkan upplevs av de barn som är utsatta för den, både som målsägande och misstänkta. Samlokalisering genom att socialtjänsten har personal i polisens lokaler lyfts fram som en framgångsfaktor. Vi förordar en samlokalisering som utgår från socialtjänstens och barnens behov snarare än åklagarens och polisens. Barnahus borde vara en utmärkt modell även vid utredning av unga lagöverträdare.
Polisen har nyligen infört en ny utbildningsordning med fokus på brott mot och av barn. Det är oroande att den nya utbildningen är mindre omfattande än den barnförhörsledarutbildning som den ska ersätta, samt att den inte verkar ha föregåtts av någon barnkonsekvensanalys.
Stiftelsen Allmänna Barnhuset föreslår
Att samverkan med stödjande rehabiliterande myndigheter ska vara ett krav för att åklagare ska kunna inleda en egeninitierad utredning av ett barn under 15 år enligt LUL 31 § punkt 3.
Att när barn under 15 år ska höras i domstol vid bevistalan vid misstanke om grova brott ska det ske i en domstol som är anpassad efter barns behov och förutsättningar. Barnanpassning behöver gälla inte bara tidsplaneringen utan även miljön, procedurer, språkliga nivån och bemötandet i domstolen.
Att ett barns vårdnadshavares även fortsättningsvis ska ha möjlighet att göra framställan om bevistalan för att misstanke om brott av barn som är under 15 år, för att möjliggöra att felaktiga misstankar kan avfärdas genom en gedigen utredning.
Att samverkan mellan åklagare, polis och andra myndigheter kring barn som begår brott arrangeras med utgångspunkt i barnets behov och stödsystemets förutsättningar att hjälpa och förebygga brott, förslagsvis på barnahus som bör finnas i varje region.
En barnkonsekvensanalys av polisens nya utbildningsordning kring brott mot barn bör ske.
[1] Stiftelsen Allmänna Barnhuset (2019). Det fjärde rummet – En modell för stöd och behandling för barn som utsatts för våld och övergrepp. Stiftelsen Allmänna Barnhuset.
Ärendet har beretts av Bengt Söderström.