Om behovet av att stärka barnets röst genom hela socialtjänstens process och erövra ett nytt arbetssätt

När barn berättar om våld, oro eller att ingen lyssnar, har samhället en skyldighet att höra – och att agera. Men vad händer egentligen efter att barnet berättat?
Den här rapporten följer 258 barn genom socialtjänstens öppenvårdsinsatser och visar hur barnets röst ofta tappas bort på vägen. I nästan hälften av fallen arbetade socialtjänsten inte med det barnet själv uttryckt som problem. Samtidigt visar studien att förändring är möjlig – när barnets berättelse får följa med genom hela processen gör det skillnad. Barn som rättighetsbärare i öppenvårdsinsatser belyser hur socialtjänsten kan bli bättre på att se barnet som den rättighetsbärare barnkonventionen fastslår att varje barn är. En rapport som både väcker frågor och visar vägen mot en socialtjänst som verkligen lyssnar – hela vägen.